Syftet med ekodesigndirektivet är att minska produkters påverkan på miljön och speciellt att öka energieffektiviteten. Direktivet bidrar till en hållbar utveckling, högre miljöskyddsnivå och bättre försörjningstrygghet i avseende av energi. Ekodesigndirektivet ska tillämpas på energianvändande (energy using) och energirelaterade (energy related) produkter.

Ekodesigndirektivet är ett ramdirektiv, med andra ord ställer det inte i sig några tekniska skyldigheter på tillverkarna och importörerna. Skyldigheterna börja gälla först när en specifik förordning har utfärdats för den berörda produktgruppen. Kravet på CE-märkning och EU-försäkran om överensstämmelse härrör ändå från direktivet.

Specifika förordningar utfärdas för sådana produktgrupper som säljs i betydande mängd inom EU och som har stor påverkan på miljön och denna påverkan kan minskas utan orimligt höga kostnader. Kraven gäller inte bara förbättring av energieffektiviteten utan förordningen kan innehålla krav på minskning av vilken miljöpåverkan som helst. Bestämmelser för specifika produktgrupper bereds under ledning av Europeiska kommissionen i kommittéer som består av representanter för medlemsstaterna. I arbetsplanen som fastställs för tre år, nämner man vilka produktgrupper som kommer att beröras.

I Finland har direktivet införts i den nationella lagstiftningen genom lagen om ekodesign (1005/2008) och de produktspecifika förordningarna gäller i den form som de utfärdats. Om en produkt inte uppfyller kraven för ekodesign får den inte lanseras på marknaden eller börja användas inom Europeiska unionen.